16 februari 2012
Vilken härlig och spännande dag det har varit i dag.
Jag har fått arbete. Jag kommer få en projektanställning i Omsorgsfamiljen, där jag ska ut och föreläsa först och främst för de som utbildar sig till assistenter, sjuksköterskor, läkare. Andra åhhörare blir de med handikapp, föräldrar till barn med handikapp, assistenter. Vårt mål är att det blir två föreläsningar i veckan. När jag inte håller på med föreläsningsdelen kommer jag vara på kontoret och bland annat skriva på bloggen och utveckla den.
Omsorgsfamiljen bedriver hemtjänst, hemservice och personlig assistans i privat regi.
Jag har fått drömjobb, ett som jag verkligen vill ha.
I veckan har en dokumentärfilmare tagit kontakt med mig. Han är intresserad av min roman och mina åsikter kring sexköp och dess lag. Vi träffades i dag i Radiohuset, där han utvecklade sina idéer. Funderingar varför det finns stora skillnader mellan tankesätten om sexköp har lett till att han vill göra en film om det, och jag blev tillfrågad om jag vill medverka i den.
Det här är bara början på filmidén. Han gör en ”sammanfattning” på fem minuter och sedan visar han den för dem som bestämmer om finansiering. Om de säger nej blir det inget. Men han verkar rätt säker på att få medel, för när jag frågade i vilket sammanhang dokumentären kommer att kunna ses sa han i mindre filmfestivaler och event av olika slag, och kanske på SvT, men det är inte troligt.
Min roman hade han läst delar ur. Kanske en film som blir baserad på den, men det ligger långt fram i framtiden. Väldigt skoj om det blir något.
5 februari 2012
I eftermiddags var jag med en kompis på Stadsteatern. Vi såg musikalen Hair.
Som helhet var den väldigt bra. Med ett högt tempo i replikerna, skådespelarnas färgglada kläder och miljön där historien utspelas rycktes jag med. För mig är det liv som visas upp det perfekta. Jag vill leva så bortsett från drogerna. Tankesättet att det ordnar sig, vill man vara naken var det bara att ta av sig, att alla knulla runt sågs inte som märkligt, och hög och låg status bland folk fanns inte, det tilltalar mig.
Jag såg samma musikal för ett antal år sedan på Gärdet i Stockholm och det som slog mig mest var skillnaden på nakenheten mellan uppsättningarna. På Gärdet var det inget naket alls, i alla fall inget som jag minns. Nu var det en hel del naket. Vid ett tillfälle var en av männen naken när han sjöng, och slutscenen i första akten när det åktes kana på det vattenstänkta plasten var en del nakna medan andra hade endast trosor eller kalsonger på sig. Samtidigt som jag blev förvånad, har inte sett det på en teaterscen förut, blev jag glatt överraskad. Jag är dessvärre ingen flitig teaterbesökare, det är förmodligen därför jag har missat det. För jag hoppas att det förekommer, för när det visas naket på film (ej porrfilm) bör det även vara naket på scen.
10 december 2011
I dag tog Tomas Tranströmer emot Nobelpriset i litteratur.
Äntligen en svensk som får detta ärofyllda pris. En stor dag för Sverige.
Nu blir det att läsa Tranströmer och det ser jag med spänning fram emot. Nej, jag har inte gjort det. En känsla av pinsamhet sprider sig i mig, när jag erkänner det. En så stor och erkänd poet från oss, ska jag ha läst. Under julen ska jag fylla tomrummet.
.
.
30 november 2011
I dag har jag varit hos Omsorgsfamiljen i Hagsätra och hållit föredrag. Omsorgsfamiljen bedriver hemtjänst, hemservice och personlig assistans. Lyssnare var kontorspersonal och hemsamariter, en nätt skara på tio personer.
Jag berättade om min upppväxt, skolgången, idrottskarriären, saknaden efter kroppskontakt, sex och kärleken, och min roman Mitt nakna jag.
Det var mitt tjugonde föredrag. Jag är inte säker, det kan vara några fler. Det var i alla fall mitt första med Power Point och det var till stor hjälp för åhörarna. Eftersom det kan vara svårt att höra vad jag säger när man hör mig för första gången, leder de ord som visas på Power Pointen in på det jag ska prata om. När de har klart för sig det, då hänger de med i mitt prat.
Jag höll på i sjuttiofem minuter och jag skulle ha njutit hela tiden om jag hade kunnat. Jag hade ju fullt upp med att prata. Om jag hade kunnat försörja mig som skådespelare hade jag gått diverse teaterutbildningar, för jag tycker om att agera på scen. Jag inser inte mina begränsningar i vanliga fall, men i detta fall gör jag det. Det finns endast ett fåtal roller som passar mig, så det är inte mödan värt att lägga ner tid på utbildningar som resulterar i en roll var tredje år, förmodligen än mer sällan.
Att hålla föredrag är en sorts skådespeleri, även om jag inte spelar någon roll. Känslan som jag får när åhörarna riktar sina blickar mot mig när jag ska just till att börja är eroforisk blandad med två nypor av nervositet. Jag sitter tyst i några sekunder och insuper känslan i varje cell av min kropp.
Längtan efter att stå på en teaterscen blir mindre efter ett föredrag, men redan någa dagar efter drar det i teatertarmen och jag ser fram emot nästa.
.
.
.
15 november 2011
I dag hämtade jag Bam från dagis. Okej, det heter förskola numera, men för mig är det fortfarande dagis och det förblir så i min värld. Det är alltid kul att hämta honom, för när han ser mig ropar han ”Pappa pappa” och springer fram till mig.
Det kommer ta år innan jag upphör med att reagera på ett Vem?-Jag?-sätt när Bam och, i sinom tid, Selina säger pappa till mig. För det är fortfarande svårt att få in att jag faktiskt är förälder. Den svårighet jag hade att träffa tjejer – otaliga försök gjordes för att få de intresserad av mig, men det misslyckades varje gång i tjugofem års tid från femtonårs ålder – gör att jag tycker att det är overkligt.
Vi gick till biblioteket. I dag var de två datorerna ur funktion som är till för de unga besökarna, så Bam gick runt och småtittade på böckerna med en kompis som hade följt med. Tack och lov att datorerna var trasiga, för annars hade Bam blivit sittande framför dem. Spela på datorn är betydligt roligare än att titta i böcker tycker han. Som bokälskande far vill jag att Bam ska upptäcka den guldgruva som boken är. Det kommer. Tålamod.
Efter middagen som bestod av kokt kyckling och långa ormar, målade Bam med vattenfärger i sin målarbok. Sedan blev det tandborstning och god natt.
Långa ormar krävs förmodligen en förklaring. Bam kallar thaispaghetti för långa ormar av den enkla anledning att det ser ut så.
I kväll hade jag tänkt börja skriva på föredraget som jag ska hålla den 30:e november, men tiden har flugit fram till läggdags. Jag tar tag i det i morgon istället.
.
.
14 november 2011
I morse borstade Bam tänderna på mig.
”Vill du låna min tandkräm?” sade han där han stod på toalettlocket i pyjamas och höll min tandborste i ena handen och sin tandkräm i den andra. ”Eller vill du ha båda två? Det smakar gott.”
Ser jag en blivande säljare framför mig, tänkte jag och log inom mig.
”Jag vill ha två tandkrämer”.
Bam sprutade en liten klick av sin Bamse-tandkräm och därefter min på tandborsten. Han la ena handen på mitt huvud och gjorde sig beredd att börja.
”Gapa pappa”, uppmanade Bam mig. Koncentrationen var på topp.
Efter några varv i munnen, en borstning i svalget och på en kind, var det klart.
”Nu kan du spotta”.
Bam satte på vattnet, tog muggen och förde den till min mun så jag fick skölja.
.
En varm obeskrivlig känsla sprider sig inom mig när Bam hjälper mig.
.
.
.
10 november 2011
I helgen var det All Helgona och det finns ingen bättre dag att gå på spökvandring än just denna. Jag blev bjuden av företaget som jag praktiserar på just nu, Upplevelse.com. Spökvandring är en av flera upplevelser som de har att erbjuda. Eftersom jag har funderat på i några år att följa med på en spökvandring och dessutom har jag en förkärlek till Gamla Stan, så hade jag sett fram emot det.
Vi samlades vid Obelisken på Slottsbacken klockan åtta i den kylslagna svarta kvällen. Jag trodde att vi skulle vara omkring trettio personer, men det var en helt felaktig gissning. Runt hundra var det.
Vår guide ledde oss till platser där spöken och andra vålnader hade setts, och även i våra dagar kan vi se dem krypa eller sväva fram om oturen är framme. Eller om vi har tur, beror på hur vi ser på det. Vid Prästgatans norra ände dök bödeln upp, han gick och letade efter nackar som skulle passa hans svärd. Det hände både en och två gånger att ett spöke plötsligt rusade fram och skrek ett isande vrål.
Guiden berättade med stor kunskap och inlevelse om episoder med mörka och skrämmande sidor.
Denna vandring rekommenderar jag till er som gillar att bli lite skrämda och är nyfikna på Gamla Stans sägner om spöken och andra skrämmande varelser.
Det går att ta sig fram med rullstol, men det krävs styrka för att klara av backarna och kullerstenarna. Jag gjorde misstaget att inte använda permobilen, för det hade varit perfekt. Nu fick min assistent ett ordentligt träningspass.
.
.
..
8 november 2011
I dag har det gått 83 dagar sedan mamma slutade vandra på denna jord.
Det känns så overkligt. Jag förstår bara inte. Det gick så snabbt. I juni eller juli började mamma känna sig trött, och det hjälpte inte med att sig en tupplur på dagarna. Jag kommer så väl ihåg att pappa sa till oss bröder när vi var med våra respektive familjer på semester några veckor i juli i Kvarnkul, Värmland, att säga åt våra barn att inte be farmor om att göra saker med dem. Eftersom barnbarnen älskade sin farmor och kärleken var besvarad, hade hon svårt att säga nej. Det kunde vara att de bad henne läsa sagor, gå och plocka svamp, rita eller måla, fiska eller simma.
Inte underligt att man blir trött med sex barnbarn springande efter en som ber och frågar efter ditten och datten, kommer jag ihåg att jag tänkte. Jag sa åt Bam att ta det lugnt med farmor, och sedan föll det i glömska.
Tröttheten släppte inte, så mamma bokade in ett läkarbesök och det var början på en rad med sjukhusbesök. Inte kunde jag tro att det var början på slutet för mamma. Efter mängder med provtagningar, konstaterades att hennes benmärg inte längre kunde producera vita blodkroppar, och det var orsaken till mammas trötthet. Kanske var det röda blodkroppar, jag kommer inte ihåg. Likadant med blodsjukdommens namn, det har även det fallit ur minnet. Anledningen är att jag inte brytt mig att lära mig de tre bokstäverna som bildar namnet.
Var tredje vecka behandlades mamma. Hon fick då sprutor i magen, som skulle få igång produktionen av röda eller vita blodkroppar. Ibland fick mamma även blodtranfusion. Behandlingen gjorde att mamma blev piggare, och det höll i sig ett par dagar. Det resulterade i en sockerkaka eller en tur på tomten. Det kändes att mamma kommer att fixa detta.
Så här håll det på fram till i slutet av juli. Då fick mamma en lättare infektion, men tillräckligt för att läggas in. Hennes immunförsvar var dålig i och med blodsjukdommen, så den minsta bakterie kunde bli livshotande. Där kunde mammas läkare konstatera efter nya provtagningar att blodsjukdommen hade övergått till leukumi.
Pappa ringde mig och sa att mamma fixar inte det här, och brast sedan ut i gråt. Även jag grät, fast jag kunde inte tro på det. Min mamma skulle dö, ja om tio femton år, men inte nu. Inte om en vecka, inte om en månad, inte om ett år. Läkaren var uppriktig när hon berättade för mamma och pappa att det rör sig om månader.
Eftersom behandlingen inte skulle resultera i någon förbättring, ville mamma upphöra med den och komma hem. Jag hade inte besökt henne på sjukhuset, för Nu var höggravid med Selina så det var bäst att vara hemma om det skulle bli dags, så jag hade inte sett mamma på två veckor nu när jag gick in i pappas arbetsrum där hon låg på soffan. Jag fick en smärre chock, för jag hade trott att hon skulle kunna gå omkring. Nu låg mamma, ibland satte hon sig upp, men inget mer gjorde hon för orken hade tagit slut. Jag tyckte att det var jobbigt att se. Från att ha gjort det mesta var det nu ansträngande att gå till toaletten för henne.
Torsdagen den 11:e augusti kom hela min familj till mamma och pappa. Mamma höll den då tre dagar gammal Selina i famnen. Hon sa inget, men jag såg hon var glad att hon hann träffa sitt sjunde barnbarn.
Det verkade som mamma hade gett sig den på att se Selina innan hon dog, för efter den dagen blev hon allt sämre. De sista tre fyra dagarna slutade mamma att äta, och jag tror att också då orkade hon inte längre att prata. Jag satt vid henne varannan dag och pratade med henne. Jag märkte att hon lyssnade. Det var fint.
Onsdagen den 17:e augusti hade jag haft min pratstund med mamma. Jag var hemma då min ena broder ringde och sa att nu är mamma är död. Jag förstådd men ändå inte. Jag hade varit hos henne för fem timmar sedan, och nu är hon död. Min mamma.
Pappa och vi bröder samlades runt henne där hon låg fridfullt i den lånade sängen. Så overkligt. Ett stearinljus brann. En handduk låg under mammas haka för att inte hennes mun skulle öppnas.
Än i dag kan jag inte förstå att mamma är död.
.
.
2 november 2011
I söndags den 30/10 döptes Selina. Som andranamn fick hon Margareta. Det var ett enkelt val, för det hette min mor också i andranamn.
Dopet var i Sankt Olofs kyrka i Viggbyholm, Täby. Bam hjälpte till under cermonin – han tände Selinas dopljus med sitt eget och efter prästen hade hällt vatten på hennes huvud torkade han det torrt. Bra gjort.
Vi sjöng psalmen 791 Du vet väl om att du är värdefull och ledmotivet ur Pippi Långstrump spelades på orgel.
Därefter blev det dopkaffe hos far.
Jag kände inte, men jag är säker på att du mamma såg det hela. Hoppas du blev stolt när ditt sjunde barnbarn fick sina namn. Tack för doppresenten – det är så fint. Det ska Selina bära med andakt.
..
.
.
19 oktober 2011
Denna insändare mailade jag in för två dagar sedan till Ring P1. I dag lästes den upp:
Jag lyssnade på P1:s radioprogram Kropp och själ i tisdags. De tog upp hur synen på sex har förändrats under 1900-talet. I dag pratas det om sex i skolor, i massmedia, och vi kan gå på föredrag och få veta allt som vi behöver veta om sex. Sex anses nu vara självklart, något som alla har rätt till, naturligt och är bra för hälsan.
Även om alla har rätt till sex, är det en del som inte har sex fast önskan finns. För blyg för att ta kontakt eller ha ett funktionshinder som skrämmer, är två av hindren. Glömmer samhället bort oss?
När det nu finns män och kvinnor som inte misstycker att sälja sexuella tjänster, varför blir vi kriminella när vi anlitar dem?
.
.
.
8 augusti 2011
Klockan fem på eftermiddagen uppstod ett mirakel. Vår dotter Selina såg livets ljus. En makalös upplevelse att vara med när ett barn föds. När det är ens eget barn som kämpar sig ut, det är svårt att beskriva. Ett lyckorus och stolthet sköljde över mig, samtidigt som en oro gnagde inom mig att måtte inget gå snett.
.
.
6 mars 2010
A B C D E F G H I J K L M N O P Q R S T U V W X Y Z Å Ä Ö
Tjugonio bokstäver har vi i alfabetet. Det låter många, men när jag tänker på dem ord som vi konstruerar med dessa, är tjugonio få. Försvinnande lite. Hur många ord finns det i vårt språk? Jag har ingen susning, men det rör sig säkert om tiotusentals. Att med tjugonio bokstäver kombinera tiotusentals ord som var och en är unika, det är svårt för mig att greppa.
Men det svindlar för mig när jag tänker att varje dag skrevs det artiklar för tidningar och web, och varje vecka ges böcker ut och ingen är identisk med någon annan.
.
.
3 mars 2010
Jag och guldklimpen.
I dag fyller vår guldklimp tre år. Bam, som uttalas Bäm, älskar bilar.
Inte trodde jag för fyra år sedan att jag skulle få uppleva den här dagen. Jag var då singel och letade efter Kärleken. Mina tankar kretsade inte efter att få barn utan att träffa en tjej som ville leva med mig.
Nu har jag en tjej som jag älskar plus Bam, en guldbonus.
Grattis Bam! I kväll blir det tårta och ballonger.
.
.
23 januari 2010
Nedastående brev har skickats till Statsministern.
.
Till
Statsminister
Fredrik Reinfeldt
.
En del politiker har gått ut med att de vill ta bort sexköpslagen och Centerns ungdomsförbund röstade på sin stämma i maj i fjol för att avkriminalisera sexköp. Det börjar bli alltfler som anser att sexköpslagen är förlegad och att män och kvinnor har rätt att bestämma själva vad de vill göra med sina kroppar.
Fredrik Reinfeldt, nu är det mindre än ett år kvar till riksdagsvalet. Vad anser du om sexköp och lagen som förbjuder det?
Jag har funderat länge på varför det är tillåtet att dricka alkohol i Sverige samtidigt som det är kriminellt att köpa sexuella tjänster. Att tillåta något som bryter ner vår kropp, men förbjuda något som tillgodoser ett av våra mänskliga behov, tycker jag är märkligt.
De flesta kan hantera sitt drickande. Ta en öl till lunchen och när det är helg blir det vin till maten.
För många som inte kan hantera utan missbrukar alkohol är det tragiskt. De får sparken för de kan inte sköta sina arbeten. För att överleva går de till socialen för att få pengar till kläder, mat och hyra. En del blir så illa däran att de avlider.
Det är inte bara tragiskt för dem själva utan för deras familjer, släkt och vänner. Förhållanden splittras. Barnen blir ledsna och oroliga. För en del påverkar det deras skolgång på grund av att de har svårt att koncentrera sig. Kanhända att barnen till slut behöver gå i samtal med en kurator eller psykolog.
Alkohol är en utlösande faktor i många fall när det uppstår bråk och misshandel. De misshandlade får inte endast fysiska sår som ibland leder till sjukhusvistelser utan också psykiska. Dessa sår tar längre tid att läka. Alkohol är även en utlösande faktor i många fall av hustrumisshandel.
Tack och lov finns det de som vill komma ut ur sitt missbruk, men många av dem behöver hjälp för att lyckas. Några behöver till och med gå på avgiftning och därefter avvänjningsprogram.
Listan på hur giftet alkohol ligger samhället till last ekonomiskt kan göras längre. Vem är det som betalar? I slutändan är det staten som betalar. Det är miljontals kronor som varje år betalas ut på grund av alkoholens baksida.
När vi läser och hör om människor, vars enda vän är flaskan, som långsamt tynar bort i sina stinkande och smutsiga lägenheter höjer vi knappt på våra ögonbryn. Men när vi läser om män och kvinnor som blir tvingad att sälja sexuella tjänster, blir det ett herrans liv. Varför reagerar vi så annorlunda? Alkoholens bojor är lika hemska och förnedrande som hallickarnas hårda nypor.
I dag när det tillåtet att förtära alkohol, anser jag att det är en självklarhet att det även ska vara tillåtet att köpa sexuella tjänster.
Att ha sex är ett av våra mänskliga behov men vi föds inte med behovet av att dricka alkohol. Alla vi människor mår bra av att ha en sexuell relation med någon och dessutom är det något som vi längtar efter. Många av oss blir till och med frustrerade av att inte få sitt sexuella behov tillfredställt. Det är dokumenterat att forskningen har kommit fram till att kroppskontakt ger en positiv inverkan på oss. Jag är säker på att det blir samma resultat när det blir en forskning av att ha sex.
Jag har själv erfarenhet av att inte få kroppskontakt, som kramar, kyssar och smek, och sex under en lång period av mitt liv. Under den tiden var jag frustrerad och det var jobbigt. Kände att det fattades något. Alla har inte fått gåvan, den som gör att man vet hur man ska ta kontakt med andra. Är man dessutom blyg, så blir kroppskontakten och sexet oftast bara en dröm.
När det finns män och kvinnor som inte misstycker med att sälja sexuella tjänster, varför ska det då vara förbjudet att anlita dem?
Synen som många har i samhället på de män och kvinnor som är nöjda med sitt sexarbete är helt vedervärdig. De är säkra på att sexarbetarna är tvingade av någon, för de kan inte för sina liv tro att de gör det frivilligt. Faktum är att de är människor som du och jag. En del har som yrke att arbeta som datorer för att de har ett datorintresse, andra är fascinerad av naturen och arbetar som biologer, medan andra är sexarbetare för att de helt enkelt tycker om att ha sex. Jag tycker inte alls det är konstigt.
Däremot förstår jag och andra med mig inte alls hur man vill bli tandläkare. Tänk att arbeta i andras munnar, som i en del fall är illaluktande. Tänk att de vet att de gör patienterna illa med sina instrument, ändå fortsätter dem. Jag tror, även om det låter absurt, att tandläkarna tycker om sitt yrke.
De män och kvinnor som köper sexuella tjänster är inga sadistiska bestar eller snuskhumrar och definitivt inga brottslingar. De är vanliga medborgare som oftast inte kan få sina sexuella behov tillfredställda på annat sätt.
Ni politiker talar gärna om den frihet som vi har här i landet, som bland annat allemansrätten, åsiktsfriheten, fri företagsamhet. Den friheten innefattar tydligen inte våra egna kroppar. Vi får inte göra vad vi vill med dem, fast det är det mest privata som vi har.
Nu när sexköpslagen håller på att utvärderas är det viktigt att även sexarbetarna får komma till tals och att de som arbetar med utvärderingen är objektiva. Jag anser att det borde vara en självklarhet, men jag är orolig att det inte är så.
Det är beklagansvärt att man inte lyssnade på sexarbetarna när arbetet med att ta fram underlaget till sexköpslagen gjordes. Gör inte om samma misstag denna gång!
Jag är väl medveten om att det finns en likadan baksida med en del av sexarbetet som det finns med en del av alkoholkonsumtionen. Det är ytterst beklagningsvärt, men sexköpslagen kan inte sätta stopp för det. Det kommer alltid finnas de som far illa.
Mot bakgrund av ovanstående, tycker du, Fredrik Reinfeldt, verkligen att det är försvarbart och humant att låta alkoholen flöda fritt i vårt samhälle samtidigt som det är kriminellt att köpa sexuella tjänster?
Med vänliga hälsningar
Johan Nordansjö
Författare
.
.
21 november 2009
Just nu vill jag sitta på ett strandcafé och skriva någonstans i Thailand med havet som utsikt. På bordet finns datorn och en kall en-liters-flaska Singha. När jag blir hungrig går jag och köper jag en grillad kyckling som insmord med jordnötsolja. Med mat i magen kan jag fortsätta att skriva och det i timtal.
Jag har otrolig mycket som jag vill skriva, men tiden finns inte.
.
.
8 november 2009
Jag vet inte om mina föräldrar var direkt oroliga hur det skulle gå för mig i puberteten, men de tänkte ett par gånger tror jag. Hänga med kompisar efter skoltid och träffa tjejer, kommer det gå bra att göra det fast Johan har sitt handikapp?
Puperteten var det inga problem med, tyckte jag när jag var där. Så här efterhand var det inte bra socialt att åka skolbuss. Jag missade då det viktiga umgänge som uppstådd mellan klasskamraterna på vägen till skolan. Och tjejerna, jag hade det lika svårt att få kontakt som många andra grabbar hade, den kontakt som de flesta grabbar ville ha. Att det berodde på CP-skadan, det hade jag ingen tanke på och nu när jag tänker tillbaka har jag inte ändrat mig. ”Flickorna kommer”, kom jag ihåg att jag tänkte.
Däremot har jag upptäckt, nu när min son har börjat springa och därmed tar sig fram snabbare än vad jag gör, att det är mycket opraktisk att sitta i rullstol. Så nu vid 43 års ålder är det berst, men vad fan – jag får sätta igång med rullstolsträningen igen och börja träna rösten så jag kan skrika högre.
Speciellt jobbigt är när sonen och jag är ute och leker strax utanför vår port. Plötsligt, utan att jag märker någon förvarning, får han en ingivelse att gå till fontänen. Vips har han gått nerför de sju trappstegen och promenerar lugnt bortmot vattnet, allt medan jag ropar för döva öron ”Vänta på pappa”.
Det finns asfalterad sluttning till nivån där fontänen ligger, vilket är bra, men för att gå dit tar lika lång tid som för sonen att komma fram till vattnet, så det gäller att sparka mig fram baklänges snabbt.
Här ska skrivas att fontänen inte är så djup, så det är inte så farligt om sonen ramlar i.
.
.
17 oktober 2009
Det jag blir ledsen över är när människor inte utnyttjar livets möjligheter och inte tror på att de kan. Det finns oändlig mycket saker att göra på denna jord. Passa på! Gör livet till vad det är: En fest.
Man behöver inte vara född till ett språkgeni om man vill behärska flera språk i vuxen ålder. Man behöver inte ha duktiga fotbollsspelande föräldrar för att bli landslagsspelare i fotboll. Självklart så underlättar det betydligt när det finns anlag i släkten, men man kommer ända fram till sitt mål endast med tron på sig själv.
.
.
16 oktober 2009
.
Gör aldrig ingenting - för en tid läste jag dessa tre ord. Sedan dess har jag tänkt en hel del på dem. Gör aldrig ingenting betyder att vi ska alltid göra något. Utan att vetat om det har jag så länge jag kan minnas levt så, för jag har alltid ogillat att vara sysslolös, och det ogillar jag än i dag. Har försökt och försöker är mer sanningsenligt att skriva, för att lyckas fullt ut är nästan en omöjlighet. Ibland kommer jag på mig själv att jag sitter och ser på TV utan att få ut något av det jag ser. Jag blir då sur på mig själv att jag inte använd den tiden till något vettigt som att läsa en bok, skriva någon text eller ringa till en kompis.
Att vänta, det gör mig frusterad. Att vänta på att få stiga ombord på ett tåg eller buss, att vänta på en kompis eller läkaren i fem minuter, det är okej. Det står jag ut med, men att sitta och vänta mer än fem minuter vid gaten för att stiga ombord på ett plan, att vänta på någon som inte kommer, vilket slöseri med tid!
Jag vill inte veta hur mycket tid som jag har använt för att vänta. Om jag skulle gissa – tjugofyra månader. Usch, hemska tanke!
.
.
1 oktober 2009
Horribelt att bli kriminell vid köp av sexuella tjänster
År 1999 infördes sexköpslagen i Sverige. Sexköpsmotståndare med Inger Segerström i spetsen ville med lagen hjälpa och värna de kvinnor som sålde sexuella tjänster. Jag antar att det var en markering till samhället att sexhandeln inte tolereras, för jag har svårt att tro att de var så godtrogna att de trodde att handeln skulle upphöra helt.
Det som hände var föga överraskande. Den största delen av sexhandeln flyttade från gatan in till lägenheter, massageinrättningar, hotell med mera.
Lagen markerar att människans sexualdrift inte är naturlig, vilken den är. Att som köpare bli kriminell för att tillgodose sitt naturliga behov är horribelt. Däremot är det lagligt att konsumera vin och sprit, drycker som är ohälsosamma och bryter ner vår kropp.
Tydligen tycker staten att det är angelägnare att vi konsumerar giftet alkohol än att vi får vår naturliga drift, sexualdriften, till livs.
De som säljer sexuella tjänster av fri vilja heter sexarbetare och inte prostituerad. Ordet prostituera betyder bland annat att man vanärar och blottställer sig. Det gör en del sexsäljare, men definitivt inte alla.
Självklart ska de flickor och pojkar, män och kvinnor som är prostituerade omgående att få hjälp att komma bort från helvetesträsket. Det är vår tids slaveri. Men de som vill sälja, sexarbetarna, ska få göra det utan att samhället ser ner på dem. Det är upp till dem att välja, vi andra har inte rätt att lägga oss i. Ingen i detta land är tvingad att sälja sexuella tjänster för att få pengar till mat, kläder och hyra. Jag anser att sexarbetarna omyndigförklaras av samhället.
Nu när det finns män och kvinnor som är glada och stolta över att sälja sexuella tjänster, varför ser samhället inte till att de får bra arbetsvillkor? Sluta upp att stigmatisera dem. Och sluta även upp med att stigmatisera deras kunder.
När man i Australien avskaffade sexköpslagen minskade antalet våldtäkter i landet. Det säger sig självt att det skulle bli så även i Sverige. Ett ytterligare argument för ett avskaffande av lagen.
Det är få som ifrågasätter exempelvis chaufförer, servitriser, piloter, frisörer, läkare, sjuksköterskor om deras yrkesval, men sexarbetarna ifrågasätts ständigt. Alla de sju grupperna tar betalt för de tjänster som de utför. Det beror säkerligen på att sexarbete förknippas med tvång, hot, drogmissbruk, incest under uppväxten bland annat, och mycket är massmediers fel.
När det skrivs artiklar och görs reportage om sexarbetare, får vi som konsumenter av massmedier nästan uteslutande veta att det är tragik som ligger bakom deras yrkesval. Eller att de säljer för att de behöver pengar till droger. Väldigt sällan kan vi läsa om eller lyssna på sexarbetare som trivs med sitt yrke och som aldrig har blivit utsatt för sexuellt utnyttjande. De intjänade pengarna går till hyra, betalning av banklån, mat, nöjen med mera, precis som vilken annan medborgare som helst. Varför är det så?
När jag för en tid sedan fick höra vad en reporter från ett stort TV-bolag sade till en kvinnlig författare inför ett reportage, häpnade jag men överraskad blev jag inte. Författaren som också är sexarbetare, hade kommit till Sverige för att markandsföra sin nya bok som handlar om vardagen i en sexsäljares liv. Reportern sade: ”Vi kommer inte att ge en positiv bild av prostitution!”
Jag blir upprörd av denna attityd för det är ju angeläget att alla journalister presenterar nyheter och samhället vi lever i på ett objektivt sätt utan att lägga in sina egna värderingar eller att låta sig styras av det som för tillfället är politiskt korrekt. Jag hoppas att landets redaktioner i alla lägen värnar om objektiviteten även då det gäller känsliga ämnen. Enligt första paragrafen i radio- och tv-lagen har svenska medborgare rätt att i ljudradio och television offentligen uttrycka tankar, åsikter och känslor i vilket ämne som helst.
Avskaffa sexköpslagen och sätt in mer resurser för att bekämpa sexslaveriet!
.
Denna åsikt har jag haft länge
Självklart ska vi kunna få köpa sexuella tjänster utan att bli kriminella på kuppen. Att ha sex är ett naturligt behov, det går inte att prata bort det. Enligt forskningsresultaten frisätter belöningshormoner som oxytocin vid harmonisk sex, vilket sänker blodtrycket och gör oss till snällare, nöjdare och tacksammmare människor.
Nu när det finns – det har alltid funnits – män och kvinnor som inte misstycker med att sälja sexuella tjänster, varför ska det då vara förbjudet att anlita dem? Jag förstår inte resonemanget.